"Philip", februari 2018
För oss som förÀldrar Àr det oerhört smÀrtsamt att leva med vetskapen om att vÄr son med största sannolikhet hade levt i dag, om den legitimerade personalen hade följt de rutiner som finns.
(Ur förÀldrarnas anmÀlan till IVO).
***
Nyfödda kan vara "lite som sjögrÀs" nÀr de kommer ut, skojar lÀkaren och förklarar för pappan Tore att sonen Philips slappa kropp nog snart kommer att spritta till liv.
Förlossningen pÄ MÀlarsjukhuset har varit lÄngdragen och besvÀrlig. Mamman Malin har haft svÄra vÀrkar i över ett dygn, och dessutom drabbats av feber. Mot slutet orkar hon inte krysta, och barnet, parets förstfödda, mÄste förlösas med hjÀlp av sugklocka.
Den lilla kroppen som kommer ut Ă€r livlös. Och trots lĂ€karens skĂ€mtsamma ton gĂ„r Philip inte att Ă„teruppliva â ens efter 45 minuters försök.
Dödsbudet kommer som en fullstÀndig chock för Malin och Tore, som under hela förlossningen inte fÄtt höra annat Àn att sonen mÄr bra.
âInte ett ord har yttrats om att nĂ„got skulle vara avvikande, Ă€n mindre att det skulle vara nĂ„gon fara för vĂ„r sons liv eller hĂ€lsaâ, skriver de i sin anmĂ€lan till Inspektionen för vĂ„rd och omsorg (IVO).
Det ska ta en vecka innan förÀldrarna fÄr reda pÄ att det under den ödesdigra februarinatten fanns flera tecken pÄ att Philip inte mÄdde bra, och att en av de ansvariga lÀkarna inte var informerad om detta. Personalen pÄ MÀlarsjukhuset hade dessutom frÄngÄtt sina egna riktlinjer nÀr Philip skulle födas.
***
De flesta dödfödda dör före förlossningen
Det Àr ytterst ovanligt att barn dör vid en förlossning i Sverige. Enligt Socialstyrelsen handlar det om cirka 30 barn per Är, eller omkring ett barn per 4 000 levande födda. SÄ har genomsnittet sett ut de senaste tio Ären.
â De flesta barn som dör i livmodern avlider tidigare, före mamman kommit in till förlossningen, sĂ€ger Karin KĂ€llĂ©n, myndighetens expert i frĂ„gan.
Trots det dog tre barn vid förlossningen pÄ MÀlarsjukhuset under 2018. Statistiskt innebÀr det att risken för att ett barn skulle dö vid en förlossning i Eskilstuna under förra Äret var ungefÀr ett barn per 1 000 levande födda.
Ett av barnen dog till följd av en allvarlig sjukdom. Men tvÄ av dödsfallen hade eventuellt kunnat undvikas. Det visar sjukhusets egna utredningar.
***
"Albert", december 2018
Under de 42+2 graviditetsveckorna har jag gjort allt jag kunde för att skydda mitt barn. Det tog 10 sekunder för honom att somna in.
(Ur mammans anmÀlan till IVO).
Redan innan förlossningen Àr 38-Äriga Inez skrÀckslagen inför tanken pÄ att föda sitt första barn.
Hennes son Albert Àr fullt frisk dÀr han ligger i magen, men hon Àr rÀdd att han ska hinna bli för stor om han föds för sent. Hon ber om tidig igÄngsÀttning och lyfter frÄgan om kejsarsnitt, men utan att bli hörsammad.
NÀr det Àr dags att föda har Inez gÄtt tvÄ veckor över tiden. Albert vÀger nu över 4,7 kilo.
NÀr huvudet Àr framfött fastnar pojken i Inez blygdben med navelstrÀngen tvÄ varv runt halsen. Det dröjer 20 minuter innan lÀkarna till slut fÄr loss honom.
Men dÄ Àr han redan död.
***
âInget systematiskt felâ
De tre barnen dog pĂ„ olika sĂ€tt, och av svĂ„ra, ovanliga komplikationer. Ăr det bara en olycklig slump att dödsfallen infaller under samma Ă„r? Johannes Leidinger, överlĂ€kare vid Kvinnokliniken, menar att sĂ„ Ă€r fallet.
â Varje fall Ă€r givetvis extremt tragiskt. Men de tre fallen var helt olika, med olika bakgrundssituation. Det var inget systematiskt fel eller Ă„terkommande brister som lĂ„g bakom det hĂ€r, slĂ„r han fast.
BÄde Philips och Alberts död har anmÀlts till IVO enligt lex Maria, vilket betyder att regionen anser att pojkarna drabbats av vÄrdskador som har varit undvikbara. I klartext: Det finns en möjlighet att dödsfallen hade kunnat förhindras.
Utredningen av Philips död visar att mycket gick fel den aktuella natten:
* Kommunikationen brast mellan de tvÄ ansvariga lÀkarna. PrimÀrjouren hade för lite kontakt med bakjouren, trots att barnets hjÀrta rusat under flera timmar och övervakningsapparaturen uppvisat svÄrtolkade och onormala kurvor. "Högre kompetens borde ha inhÀmtats vid flera tillfÀllen", skriver IVO.
* Pulsövervakningen pep flera gÄnger under natten. Men barnmorskorna stÀngde gÄng pÄ gÄng av larmet, utan vare sig diskussion eller reflektion.
* Efter ett tidigare lex Maria-Àrende pÄ kliniken, dÀr mammans puls förvÀxlades med barnets, infördes en rutin om att personalen alltid ska kontrollera mammans puls om det finns en misstanke om förvÀxling. Den hÀr rutinen följdes inte vid Philips förlossning, trots att en av barnmorskorna pÄtalade risken för primÀrjouren. Sannolikt var det Malins puls, och inte barnets, som mÀttes mot slutet av förlossningen.
* Man lÀt en barnmorskestudent föda fram det livlösa barnet i slutskedet.
* Journalföringen var mycket knapphÀndig under natten, nÄgot som försvÄrat granskningen.
I sitt beslut riktar IVO skarp kritik mot bÄde primÀrjouren och bakjouren.
âHandlĂ€ggningen av förlossningen har inte skett i överensstĂ€mmelse med vetenskap och beprövad erfarenhetâ, konstaterar myndigheten.
Bo Tideholm, chef för division kirurgi, som ansvarar för förlossningsvÄrden, sÀger att regionen tagit intryck av kritiken.
â Om man sĂ€ger sĂ„ hĂ€r⊠Vi tyckte inte att det hĂ€r var perfekt gjort.
Han radar upp de ÄtgÀrder som vidtagits efter Philips död: Kliniken ska göra tÀtare riskbedömningar av patienterna och en sÀrskild barnmorska har anstÀllts för att koordinera arbetet pÄ kliniken. Dessutom har personalen vidareutbildats i fosterövervakning, dokumentation och kommunikation.
â Kvinnokliniken har ett synnerligen robust system för att hantera avvikelser, just för att vara lĂ€rande och föra tillbaks. Det Ă€r viktigt för oss att vi verkligen analyserar, och att vi Ă€r en lĂ€rande organisation, sĂ€ger han.
***
FrÄn vÄrdgivarhÄll (Kvinnokliniken) kan vi konstatera att det inte har funnits en övergripande sammanhÄllen plan.
(Ur Kvinnoklinikens internutredning efter Alberts förlossning).
IVO Àr inte fÀrdig med sin granskning av Alberts död, och Region Sörmland vill dÀrför inte kommentera fallet.
Men sjukhusets egen utredning ger en fingervisning om vad som gÄtt snett. Det Àr, precis som vid Philips förlossning, personalens kommunikation i som stÄr i centrum.
"I detta tragiska fall Àr kommunikationsbristen central", slÄr utredningen fast.
I avsnittet om vad som ska göras Ät problemet Äterkommer utredningen till de ÄtgÀrder som vidtogs efter Philips död: Personalstyrkan har förstÀrkts med en förlossningskoordinator och riskbedömningar av patienter ska göras tÀtare. Personalen behöver mer utbildning i kommunikation och bli bÀttre pÄ att journalföra.
De snarlika formuleringarna i bÄda utredningarna har fÄtt Philips förÀldrar, Malin och Tore, att reagera. De tycker inte att vare sig MÀlarsjukhuset eller IVO gjort tillrÀckligt för att förhindra fortsatta dödsfall pÄ Kvinnokliniken, och har gjort en anmÀlan till justitieombudsmannen. De skriver:
âSjukhuset upprepar slentrianmĂ€ssigt samma Ă„tgĂ€rder som de sĂ€ger sig vidtagit vid tidigare granskningar /âŠ/ Vi kan inte undgĂ„ att fundera pĂ„ om utfallet hade kunnat bli annorlunda om /.../ sjukhuset faktiskt hade anstrĂ€ngt sig för att pĂ„ allvar komma tillrĂ€tta med problemen.â
Divisionschefen Bo Tideholm svarar att de beslutade ÄtgÀrderna "inte bara stÄr pÄ ett papper utan finns i verkligheten".
â En hel del av den Ă„terkommande kritiken handlar om kommunikationen, och vi har vidtagit en del Ă„tgĂ€rder. Men det gemensamma draget handlar om kommunikation, och inte om medicinska fel.
Men kan inte fel i kommunikationen pÄverka vilka medicinska beslut som tas?
â Det har vi sagt att vi inte kan kommentera.
Fotnot: Philip, Albert, Tore, Malin och Inez heter egentligen nÄgonting annat.