Ju fler patienter som litar på att de kommer att få snabb hjälp på vårdcentralen, desto färre kommer att söka sig till akutmottagningarna. En sådan förflyttning är bättre för både patienterna och sjukvårdssystemet, eftersom det är billigare när enklare åkommor behandlas på vårdcentraler, där icke akutsjuka dessutom inte konkurrerar om läkarnas uppmärksamhet med människor som behöver hjälp omedelbart.
Därför finns det all anledning att satsa mer resurser på primärvården. Det, och mycket annat, framgår i slutbetänkandet för mer jämlik vård, som överlämnades till socialminister Lena Hallengren (S) på tisdagen.
Slutbetänkandet har två teman: vård efter behov och vikten av kontinuitet.
Konkret handlar det bland annat om mer statlig styrning när det kommer till primärvårdens avgifter, som föreslås vara 100 kronor i hela landet. Om att staten ska ta ett tydligare grepp kring kompetensförsörjningen, där det exempelvis saknas allmänläkare och specialistsjuksköterskor. Och om att nätläkarna ska in i det ordinarie systemet, få ersättning efter en liknande modell som fysiska vårdcentraler och tvingas att även erbjuda fysisk vård eller vara underleverantör till någon som gör det.
Vidare ska det inte vara tillåtet för patienten att lista sig hos en ny vårdcentral mer än två gånger per år, om det inte finns särskilda skäl. Vårdgarantin ska bara gälla på den vårdcentral där man är listad. Det ska kunna införas tak för hur många som får listas på en vårdcentral och en nationell marknadsföringspolicy tas fram.
Dessutom rekommenderar utredaren regionerna att tillsammans med staten utreda hur telefontjänsten 1177 ska fungera i framtiden. Han föreslår även att en ny utredning ska genomföra en öppen debatt om grunderna för prioriteringar i hälso- och sjukvården, samt att balansen mellan behov och efterfrågan ska ses över.
På det stora hela är det flera bra förslag, även om det känns anmärkningsvärt att det inte redan i dag finns ett tak för hur många som kan vara listade på en vårdcentral, givet vårdcentralens kapacitet.
Rätt utvecklad kan 1177 fungera som en nätläkare light, vilket vore att välkomna. För tvärtemot hur det ibland låter i den allmänna debatten är utvecklingen med nätläkare bra och digitaliseringen i vården är sannolikt bara i sin linda. Problemet är att ersättningen från regionerna till nätläkarna har varit för hög i förhållande till insatsen och det är rimligt att knyta de digitala och fysiska vårdgivarna närmare varandra.
Däremot finns det ingen anledning att reglera om avgiften ska vara 100 eller exempelvis 200 kronor, även om andra regioner inte bör reprisera Sörmlands avgiftsfrihet. Det krävs inget jättestort vårdbehov för att en vuxen människa ska komma upp i högkostnadsskyddet på 1 150 kronor per år, och i takt med att vården kan göra alltmer är det nödvändigt att diskutera hur sjukvårdens resurser ska fördelas och prioriteras.
För det är inte alltid den som skriker högst som behöver mest. Att styra ytterligare patienter till vårdcentralerna, och ge dem möjlighet att ta emot fler med kort varsel, ökar sannolikheten för stärkt kontakt mellan läkare och patient. Samtidigt avlastas akutmottagningarna så att de kan fokusera på de sjukaste, som kanske inte orkar föra sin talan.
Så säkrar man att vård ges efter behov.