Ledare Eskilstunas politiska ledning håller numera låg profil om planerna på att utveckla Kjula flygfält till en kommersiell flygplats. Men drömmarna är lika våta som tidigare. Medborgarna kan se dem i årsredovisningar och inriktningsdokument, liksom i det arbete som pågår i det kommunala bolaget Eskilstuna logistik och etablering AB, som driver flygfältet.

Den affärsplan som bolaget antog nyligen innehåller en allmän hyllning till flyget samt följande slutsats:

”Eskilstuna Flygplats med sitt läge i direkt anslutning till både E20 och Svealandsbanan, samt med en potentiell marknad om ca 3,8 miljoner invånare inom 60 minuter, skulle vid en utbyggnad till Nationell Flygplats kunna vara ett reellt alternativ till en utbyggnad av en 4:e start- och landningsbana på Arlanda.”

Så kan man förstås säga, i en omskrivning att Eskilstuna kommun ligger mitt i Mälardalen. Men det är Eskilstuna inte ensamt om. Här finns även Västerås, Nyköping, Stockholm, Örebro och lite längre söderut Norrköping och Linköping. Och till skillnad mot Eskilstuna har de redan i dag fullt operativa, nationella flygplatser med passagerartrafik.

De kommunala flygplatserna i närområdet är dessutom underutnyttjande och förlusttyngda. Västerås flygplats gick förra året back med 30 miljoner kronor och Linköpings flygplats med 40 miljoner, pengar som kommuninvånarna måste skjuta till. Det senaste ekonomiska bidraget från medborgarna i Västerås kommer ovanpå den dryga halv miljard som de redan har betalat till flygplatsen under 2000-talet. För Linköpingsbornas del handlar det om över 300 miljoner bara under de senaste tio åren. 

3,8 miljoner invånare med 60 minuters resväg till Kjula låter också mindre imponerande om man läser genomgången i regeringens flygstrategi. Där framgår att 95 procent av Sveriges invånare har mindre än en timmes resa till en nationell flygplats, alltså till en som flygfältet i Kjula inte är.

Så här ser verkligheten ut: Överetablering av kommersiella flygplatser, kommunala förluster för flyget på tiotals miljoner årligen och flygdrömmare i Eskilstuna som vill ge sig in i detta med start från noll. Medan de konkurrerande flygplatserna sedan länge springer för fullt i denna kapplöpning, drivna av att försöka minska förlusterna, har Eskilstuna – som redan går back på flyget med åtta miljoner per år – ännu inte startat.

Alla erfarenheter talar för att Eskilstunaborna får bidra med belopp i samma storlek som grannkommunerna, oavsett vilka privata aktörer som vill delta i projektet.

Och så finns det ett par aspekter till. Eskilstunas kommunkoncern arbetar för att nästa år bli fossilfri. Man kan säga mycket om det målet och hur det räknas fram. Klart är dock att det uttrycker en lovvärd ambition att minska Eskilstunas bidrag till klimatpåverkan.

Men det klimatmålet framstår som ett formidabelt hyckleri när kommunledningen samtidigt arbetar för en lokal flygplatsetablering som förutsätter en kommunalt subventionerad ökning av flygresor.

Den privata sammanslutning som Eskilstuna förhandlar med, och som ska vara med i flygplatssatsningen, innehåller en tysk storbank. Men där ska även finnas pengar från den blodsbesudlade imperialistiska diktaturen Förenade Arabemiraten. Kapital med hemvist i Dubai, som det är fråga om, kan även komma från diverse andra obskyra platser som ihopplundrade diktatur- och oligarkfonder.

När det kommer till att förverkliga flygdrömmar är det kanske inte så noga för demokraterna i Eskilstunas kommunledning.