Ledare Greta Thunberg var spelbolagens favorit till Nobels fredspris. Hon fick det inte.

Det går inte hävda den svaga kopplingen mellan insatser för att motverka jordens uppvärmning och freden, eller ”folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser”, som det står i Alfred Nobels testamente. Klimatförändringar orsakar fattigdom, svält, hårdare kamp om resurser, konflikter och flyktingkatastrofer – om än så länge i förhållandevis liten omfattning.

Kommittén har dessutom redan gjort den kopplingen. 2007 års fredspris gick till Internationella klimatpanelen, IPCC, och USA:s tidigare vicepresident Al Gore för deras insatser att öka kunskapen om mänsklig påverkan på klimatet.

Med det sagt är det svårt att säga att Norska Nobelkommittén gjorde fel val. Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed Ali fanns med i förhandsdiskussionerna för sina insatser att avsluta en 20 år lång konflikt med grannlandet Eritrea. Kriget i slutet av 1990-talet skördade omkring 100 000 liv och tvingade flera hundra tusen människor att fly från sina hem. Det följande tillståndet av varken krig eller fred har bidragit till båda ländernas politik med liten (Etiopien) till obefintlig (Eritrea) frihet för medborgarna.

Abiy tillskrivs initiativet bakom de fredsdokument som undertecknades förra året och i år, som innebar att länderna upphörde med fientligheterna samt återupprättade handel och diplomatiska relationer.

Etiopien är en diktatur. Men inget säger att ledare i sådana stater per automatik ska vara diskvalificerade från fredspris. När allt kommer omkring är det enskilda insatser för freden som belönas, inte hela politikerns karriär.

Exempelvis fick Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov priset 1990 för sina insatser i avvecklingen av det kalla kriget, samma år som sovjetiska säkerhetsstyrkor dödade ett tjugotal personer under självständighetskampen i Litauen och Lettland. 

Gränser finns och Norska Nobelkommittén tycks vara medveten om dem. Det är sannolikt därför som den andra aktören i fredsuppgörelsen, Eritreas totalitäre diktator Isaias Afwerki som leder ett av världens mest isolerade länder, får nöja sig med ett hedersomnämnande. Att ge honom fredspris hade varit ett hån mot allt som är rätt och anständigt.

Abiy ges däremot en klapp på axeln av kommittén även för sina insatser i inrikespolitiken. Han får beröm för att bland annat ha avskaffat det undantagstillstånd som gällt i två år, gett amnesti till tusentals politiska fångar, tagit bort presscensuren, tillåtit opposition och lovat fria val. Man menar att premiärministern därmed är förtjänt av beröm och behöver den här typen av uppmuntran.

Det är inte fel. Om hoppet slår över i besvikelse blir det långt ifrån första gången i fredsprisets historia. Men priset kan även bidra till demokratisering i ett av Afrikas största och viktigaste länder.

Greta Thunberg då? Hon har en god chans att få Nobels fredspris nästa år.