Ledare Den politiska majoriteten i Eskilstuna gör det svårare att hyra bostad för den som saknar fast inkomst. Socialdemokraterna, Moderaterna och Centern har också beslutat att sälja 577 av det kommunala bostadsbolagets lägenheter.

Det finns de som ser dessa beslut som två delar av samma politik, som går ut på att minska kommunens sociala åtagande och därigenom tränga ut mindre bemedlade personer – till stor del invandrare – från Eskilstuna.

Det är en felsyn. När det gäller det förstnämnda beslutet är denna ambition tydlig. Övergången till kravet på fast inkomst från arbete, pension eller studiemedel från CSN, för att hyra en lägenhet i områdena Brunnsbacken, Fröslunda och Lagersberg, syftar uppenbart till att förhindra bosättning av nyanlända i Eskilstuna. 

Att det kommer att lyckas är mycket tveksamt. De stora invandrargrupperna har nått en storlek i Eskilstuna där nätverken utgör en så stark dragningskraft på tidigare landsmän att ingen kommunal uthyrningspolicy kan knäcka den. Människor kommer att hitta vägar runt de hårdare reglerna, vilket kommer att göda den gråa och svarta ekonomin på bostadsmarknaden, men knappast minska nyanländas inflyttning till Eskilstuna.

När det gäller bostadsförsäljningarna är inriktningen i grunden sund. Att döma av intervjuer med de boende i stadsdelen Viptorp, där de flesta utauktionerade lägenheterna finns, säljer Kommunfastigheter den del av sitt bestånd som har störst renoveringsbehov – och det är betydande. Det kommunala bostadsbolaget behöver samtidigt stärka det egna kapitalet inför det byggande som krävs i en växande kommun.

Det kan inte vara ansvarsfull politik att nedprioritera renoveringar, försvaga det kommunala bostadsbolagets finanser med omfattande bostadsbyggande eller att låta bli att bygga nytt.

Det hade varit intressant att se mer detaljerade kalkyler bakom försäljningsbeslutet men den information som nu finns talar för att det är rimligt – givet att pengarna från försäljningen stannar i bolaget.

Problemet är att så inte är fallet. Försäljningen är tänkt att kombineras med extra ägarutdelning på 300 miljoner kronor, vilket är omkring hälften av det som lägenhetsförsäljningarna förväntas dra in, där en del av medlen ska spenderas på löpande utgifter. Kommunen ska sätta sprätt på åtminstone 40 miljoner per år under fyra år.

Det är inte seriöst. Förutom att försvaga Kommunfastigheters ekonomi bygger man in en permanent utgiftsökning för kommunen, utan att ha täckning för den i form av ökade intäkter. För vad har den politiska majoriteten tänkt ska hända efter 2023? Ska exempelvis de ”jobbcentrum” som öppnar i Fröslunda och Årby, och kostar 20 miljoner per år, stängas?

Dessa satsningar kan mycket väl vara motiverade, men bör genomföras genom ekonomisk omprioritering inom kommunens verksamhet, inte med hjälp av engångsintäkter.

Vem ska då köpa bostäderna? Här har den politiska majoriteten ingen åsikt. Det är synd. Försäljningen borde vara ett sätt att få in privata ägare med uttalade ambitioner av socialt ansvarstagande, som fastighetsbolag i vars affärsidé ingår att hyra ut med kommunkontrakt till personer som inte kan få en lägenhet av egen kraft.