Insändare Hälften av niondeklassarna på Åkerskolan missade målet (minst betyget E i alla ämnen) i våras enligt statistik från Skolverket. Särskilt pojkarnas genomsnittliga meritvärde på 153,3 (max är 340) sticker ut om man jämför med det nationella genomsnittet som brukar ligga någonstans kring 220. 

Några med insyn säger att det endast finns ett fåtal behöriga lärare på Åkerskolan, att eleverna kan gå en hel termin utan undervisning i ett specifikt ämne och att eleverna som enligt skollagen naturligtvis har rätt till särskilda stödinsatser inte får just det. I sådana fall är det förstås inget konstigt med resultaten. Som man sår får man skörda. 

Tidiga insatser är avgörande för elever som har svårigheter i skolan. Hur arbetar man med detta på Åkerskolan och vilka insatser har man gjort på skol- och individnivå för att alla elever ska få den undervisningen som de har rätt till? Vad finns det för plan för ökad måluppfyllelse?

Just slutbetyget i årskurs 9 har visat sig vara särskilt avgörande för ungdomar när det kommer till framtidsutsikter. Insatserna bör därför vara djärva! Borde staten ta över styret, så som den har gjort i andra skolor som inte fungerar?

De ansvariga kan prata resurser, omsättning av rektorer och svårigheter med rekryteringen hur mycket de vill, men det hjälper inte eleverna. Vad ska ungdomarna som redan i 16-års ålder slås ut från ”systemet” göra hädanefter? Det långsiktiga priset för eleverna som hamnar i marginalen kommer vara mycket högre, det utgår jag ifrån att alla begriper.