”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
I fredags samlades människor över hela världen återigen i en global klimatmanifestation. I samband med detta hade vi i Centerpartiet i Eskilstuna tänkt skriva några rader om vilka lösningar på klimatkrisen som vi tror på, men vi väljer att inte göra det. Istället vill vi prata om ansvar, mod och om att vi alla är en del av lösningen.
Citatet ovan är taget ur Sinnesrobönen. Många, oavsett trosuppfattning, finner ro i denna bön, förmodligen för att den sätter fingret på något grundläggande – litenheten och storheten hos varje enskild individ.
Det är lätt att känna hopplöshet och maktlöshet inför det som pågår runt oss. Krig och konflikter härjar i världen, på svenska gator får unga sätta livet till och klimatkrisen ligger som ett tjockt grått täcke över allting. Men ansvaret för samhällets orättvisor och problem får inte vila på våra egna axlar, oavsett om vi är unga klimatstrejkare eller högt uppsatta politiker. Den bördan är alldeles för tung att bära – ingen har makten att ensam förändra allt.
Samtidigt får vi inte låta vår litenhet förlama oss. Vi måste alla hitta mod till förändring och förstå att vi kan göra skillnad. Att vårt agerande påverkar och har betydelse. Att de små vardagsbesluten är lika viktiga som de stora samhällsbesluten. Och att vi bara kan kräva av andra att ta sitt ansvar om vi också gör det själva.
I en tid då starka krafter vill slita människor isär ska vi istället koppla ihop oss över samhällsgränserna. Det är så vi löser klimatkrisen. Det är så vi gör världen bättre. För när mänskligheten drar åt samma håll – då finns det ingenting vi inte klarar.