VÄr klimatpolitik biter bÀttre med EU:s nya spelregler

En av klimatpolitikens huvudvĂ€gar – det kommer att behövas mycket mer elström.

En av klimatpolitikens huvudvĂ€gar – det kommer att behövas mycket mer elström.

Foto: Johan Nilsson/TT

MÄndagskrönika2023-11-12 16:15
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Svensk klimatpolitik mĂ„ste nu passas ihop med utvidgade och skĂ€rpta krav som EU-lĂ€nderna antagit tillsammans. Om det handlar den ganska kortfattade – men innehĂ„llsrika – problemöversikt som ekonomiprofessorn John Hassler gjort pĂ„ regeringens uppdrag. 

Det har inte riktigt uppmĂ€rksammats hur obekvĂ€m lĂ€sning han levererade till stora delar av dagens regeringsunderlag – och inte bara dit. Delar av energipolitiken har i mĂ„nga Ă„r försvĂ„rat framsynt klimatpolitik. Än mer missriktad blev budgivningen inför valet 2022, dĂ€r det förespeglades att fossila bilbrĂ€nslen skulle göras mycket billigare – pĂ„ tvĂ€rs med nyligen beslutade, ganska brett förankrade klimatmĂ„l. 

Liknande löften stĂ€lldes ut om elstöd till hushĂ„ll och företag. DĂ€r löstes det dock bĂ€ttre efter valet. Tidigare elförbrukning fick bestĂ€mma stödbeloppen. DĂ€rmed motverkades inte sparsamhet. Risken för akut effektbrist förvĂ€rrades inte. 

Ett av de allvarligare budskapen frÄn John Hassler rör just elsystemet. TillrÀckligt med ny kapacitet och mer kraftledningar krÀvs för elektrifiering av trafik och processindustrier. PÄ goda grunder rekommenderar han en verkligt bred gemensam politisk hantering, i stil med hur en rad partier skötte införande och vÄrd av 90-talets stora pensionsreform.

Ja, det duger inte att fortsÀtta att stÀlla ett par av de viktigaste kraftslagen, vindkraft och kÀrnkraft, mot varandra. Det Àr inte heller hÄllbart med de lÄngvariga tillstÄndsprocesserna för kraftverk och kraftledningar.

Politisk osÀkerhet kan lÀtt förlama energiinvesteringar med stora kapitalkostnader i början och lÄng livslÀngd. Satsningar pÄ just detta, och annan infrastruktur, Àr avgörande för att Sverige ska klara omstÀllningen och förbli ett effektivt industriland med social vÀlfÀrd.

SĂ„vĂ€l statligt riskkapital i stora projekt som bred samverkan som frĂ€mjar lĂ„ngsiktighet Ă€r angelĂ€gna. Det borde vara möjligt nu – nĂ€r kĂ€rnkraftsstriden i Sverige slutar i att nĂ€stan alla partier vill ha el Ă€ven frĂ„n kĂ€rnkraft. VĂ€rre Ă€r det med den kortsiktiga politiska taktik som gĂ„tt ut pĂ„ att samla eget stöd och skada andra partier genom att vĂ€gra samförstĂ„nd över blockgrĂ€nsen, polarisera ut mot kanten och utlova att det ska kunna tankas fossilt och billigt. 

Enligt nya EU-regler kommer bolag som levererar sÄdant som fossila bilbrÀnslen (och Àven fossilgas till husuppvÀrmning) att behöva betala för utslÀppsrÀtter som successivt krymper fossilanvÀndningen och ger plats för elektrifiering och biobrÀnslen. De senaste Ärens svenska försök att hÀmta missnöjespoÀng med att klanka pÄ reduktionsplikt blir överspelade.

Enligt John Hassler finns det skÀl att stimulera industriell framstÀllning av biobrÀnslen frÄn lantbruk och skogsbrukets biprodukter. Detta liknar de tankar som frÀmst Centerpartiet hÀmtat frÄn andra EU-lÀnder.

John Hassler understryker att Sverige borde ha goda förutsĂ€ttningar för framgĂ„ngsrik strukturomvandling, i arbetsmarknad, transporter och industri – frĂ„n det fossila till det mycket mer elektrifierade. Men det kommer Ă€ndĂ„ att behövas att ”industripolitik, regionalpolitik, fördelningspolitik och utbildningspolitik 
 i en principiell mening blir 
 en del av klimatpolitiken”.

Det ligger mycket i det. PÄfrestningar mÄste hanteras pÄ andra, bÀttre sÀtt Àn med krav pÄ att diesel och bensin ska vara billiga sÄ att utslÀppen ska fÄ hÄlla pÄ som förut.

Även hĂ€r ansluter sig John Hassler till en del konstruktiva linjer i klimatdebatten. Det kommer under en tid att bli en hel del statsinkomster av de klimatpolitiska avgifter och skatter som behövs. DĂ„ kan ocksĂ„ sĂ„dana pengar Ă„terföras till hushĂ„llen med ett slags klimatbonus som underlĂ€ttar att hantera kostnadsökningar.

Föredömligt betonar han vikten av att bÄde investeringsstöd för trafikelektrifiering och ett rent landsbygdsstöd riktas mest till dem som bor flera mil frÄn nÀrmaste tÀtort av betydelse. Det Àr ju inte bilpendlare kring större stÀder som kommer att behöva stÀlla om pÄ mer besvÀrligt sÀtt.

LikasĂ„ lyfter han fram vad danska regeringen siktar pĂ„ med lantbrukets utslĂ€pp. Tanken Ă€r en avgift pĂ„ utslĂ€ppen, i nivĂ„ med vad utslĂ€ppshandel ger i andra sektorer – men ocksĂ„ att mycket av dessa pengar Ă„terförs till lantbruket, fast pĂ„ sĂ€tt som inte hĂ„ller ner priser pĂ„ att göra utslĂ€pp.

I Danmark Àr detta en lÄngt större, mer brÀnnbar frÄga Àn hÀr. Det kan vara ett gott rÄd att försöka följa med i det som visar sig vara möjligt i Danmark.

Det mest centrala att komma ihÄg Àr ÀndÄ att det inte Àr hÄllbart att skjuta upp, och sikta pÄ att allt besvÀrligt ska göras av andra. Inför avstÀmningen pÄ nÀsta stora klimatkonferens om drygt tvÄ veckor Àr lÀget entydigt: Trots Ätskilliga tekniska och andra framsteg Àr det som hittills planeras otillrÀckligt för att undvika att klimatförskjutning fÄr mycket svÄra följder.

Åke WredĂ©n Ă€r tidigare medarbetare pĂ„ ledarredaktionen