En enig opposition kommer vid nästa sammanträde med justitieutskottet (31/8) att kräva en omröstning om sverigedemokraten Richard Jomshofs ställning som ordförande för utskottet. Det meddelade representanter för Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet på en presskonferens under måndagen. Men inte ens de själva tror dock att de kommer att lyckas avsätta Jomshof. Utspelet ska snarast ses som en kraftig markering mot ordförandens uppträdande och ordval.
I ett pressmeddelande som S skickat ut om pressträffen går att läsa att Jomshof: ”sprider hatiska budskap, har uppmanat till bokbål, och delar inlägg där statsminister Ulf Kristersson kallas för ynkrygg.”
Det är framför allt ett inlägg på X, tidigare Twitter, som väckt debatt såväl i Sverige som utomlands. I tweeten efterfrågar Jomshof bland annat ”en dialog om islam, denna antidemokratiska, våldsförespråkande och kvinnofientliga religion/ideologi, grundad av krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed.”
Inlägget fick Socialdemokraterna att tidigare i somras att begära hans avgång. Nu har alltså kraven på hans avgång breddats och formaliserats. ”Hans agerande äventyrar Sveriges säkerhet”, säger Ardalan Shekarabi (S) vice ordförande för justitieutskottet.
Kravet på Jomshofs avgång är ändå rätt vagt formulerat. Det är inte så konstigt. Utskottsledamöter brukar inte komma med den här typen av yrkanden. Ingen utskottsordförande har avsatts sedan enkammarsystemet infördes 1971.
Efter varje val utser riksdagen utskottens ledamöter. Riksdagspartierna gör upp om hur utskottens ordförande- och vice ordförandeposter ska fördelas mellan partierna. Därefter bestämmer partiet som fått ordförandeposten vem av ledamöterna i utskottet som de vill ha som ordförande. Själva omröstningen, på ett konstituerande möte, i utskottet blir därmed mest en formalitet.
Hur en ordförande ska avsättas är dock en knepigare fråga. Det teoretiska svaret är att utskottet äger frågan. Hur man ska gå till väga i praktiken utöver att man kan rösta om ett entledigande, är inte lika klart. Det har ju inte skett tidigare.
Oppositionen befinner sig i minoritet och kan därför inte på egen hand inte tvinga Jomshof att avgå som ordförande. De behöver stöd av något av regeringspartierna (M, KD, L) eller åtminstone en ledamot från något av dessa partier. Det lär de inte få, trots att kritiken mot Jomshof är välgrundad.
Nyligen fick visserligen Richard Jomshof visserligen en mild verbal knäpp på näsan av statsminister Ulf Kristersson (M). Statsministern konstaterade ”att alla människor i Sverige, inklusive Jomshof, ska tänka på hur man uttrycker sig. Allt som är lagligt att säga är inte lämpligt att säga, inte minst i ett läge där det är allvarliga säkerhetshot som riktar sig mot Sverige”. Uttalandet mildrades dock av att Kristersson samtidigt underströk att vi har yttrandefrihet.
Tydligare än så kan inte regeringspartierna, med det vägval de gjort, inte officiellt uttrycka sin kritik.
Däremot finns det all anledning för SD att fundera på Richard Jomshofs uppdrag. Han har en grundmurad position i partiet. Han var med om att utforma SD till det parti det är i dag och han sitter med i partistyrelsen. Men i grund och botten är han en slugger. En person som gillar att provocera och som vanemässigt tar till storsläggan, vare sig det behövs eller inte. Därför har han också återkommande möts av skarp kritik. Under en period gynnades partiet av denna uppmärksamhet. Men för ett parti som sig som vill visa sig regeringsdugligt, som vill polera sin yta som SD, blir politiker som Jomshof snarare en black om foten än en tillgång.
Visst finns det ett drag av onödig partipolitisk taktik i kravet på hans avgång. Särskilt Socialdemokraternas krav på Ulf Kristersson att avsätta Jomshof. Något han inte kan göra eftersom det är en riksdagsfråga.
Men samtidigt är kritiken allvarlig. Det är svårt att se hur Jomshof ska kunna fungera väl som ordförande när han på goda grunder ifrågasätts av så många av ledamöterna i utskottet. Kriminalpolitiken är en av Tidöavtalets mest prioriterade frågor. Vågar verkligen SD riskera att försvåra beredningen av dessa i riksdagen?