”Pujjfäckt!”
Det var med denna variant av ”perfekt” som Egon Jonsson ofta brukade låt mig veta att han hade koll på läget.
Under mina år på Eskilstuna-Kurirens kulturredaktion hördes vi ofta i samband med att jag erbjöd honom frilansuppdrag. När jag väl hade meddelat honom att det låg ett par biljetter och väntade i kassan hos arrangören, eller att det låg en skiva nere i receptionen, det var då jag ofta fick ”Pujjfäckt!” som svar.
Jag lärde känna Egon i samband med att jag blev anställd på tidningen – i oktober 2008. I samma veva drog nämligen Dansbandskampen igång.
Eftersom den SVT-sända musiktävlingen ägde rum på Svenska Hem Arena på Tosterön bevakade vi den från start.
Problemet var att kulturredaktionen var okunnig gällande dansband.
På något vänster kom jag i kontakt med Egon och hans danspartner. Det visade sig att han inte bara kunde dansa, utan skriva också. Därför fortsatte jag att anlita honom även efter Dansbandskampen.
Redan från start så slog han mig som en extremt positiv person. Han var öppen, nyfiken och han bokstavligen dansade sig genom livet då han gärna reste när och fjärran i Sverige för att ta ”en svängom på parketten”.
Egon utstrålade att allting är möjligt.
När jag för några år sedan skrev min avskedskrönika i denna tidning så fick jag nästan omedelbart ett brev. Ett gammalt hederligt pappersbrev i ett frankerat kuvert med handskriven adress. Det var Egon som ville tacka för alla skrivuppdrag på Eskilstuna-Kuriren och önska mig lycka till i framtiden.
Idag är det jag som tackar Egon Jonsson för hans mellanmänskliga generositet. Det är kanske den egenskapen som jag främst saknar med honom efter att han oväntat lämnade jordelivet i förra veckan, 65 år gammal.
Sista gången vi talades vid var förra våren i Kjula. Jag hade åkt med familjen till Sofiebergskullen en sen eftermiddag, för att visa upp denna fantastiska plats som jag växte upp vid.
Vem satt inte där, stilla blickandes ut över åkrarna, om inte Egon.
Han berättade att han ibland brukade åka hit efter jobbet, och filosofera lite.
När jag tittade in på Egons sida på Facebook häromdagen var den fylld av kondoleanser skrivna av människor som, likt jag, hade blivit berörd av hans positiva energi.
Jag är helt säkert på att den dagen vi andra följer efter honom, till den eviga dansen i livet efter, så kommer Egon att stå där.
När han får syn på oss kommer han att le igenkännande och sedan utbrista ”Pujjfäckt!”.
Mikael Barani
Tidigare medarbetare på Eskilstuna-Kuriren